Anteckna för hand – ett oslagbart sätt att programmera in kunskap

(Text tidigare publicerad under vinjett "Mötescoachen" i magasinet Kick Off #11 2016, se pdf.)

Digitaliseringen har bidragit till mycket positivt. Ny teknik ger oss möjligheter att göra saker på nya sätt som både berikar och förenklar våra liv. Det gäller också inom möten, där exempelvis mobil-appar kan bidra till en högre grad av interaktivitet också vid stora möten.

Men det är inte alltid det nya är till det bättre. Om vi ser på hur våra hjärnor är designade kan det nya ibland vara sämre. Ett sådant fall är när det handlar om att ta anteckningar. Genom att anteckna programmerar vi in kunskap i hjärnans långtidsminne. Det har dock endast visat sig gälla så länge vi antecknar för hand.

Många tror säkert att den största vinsten med att ta anteckningar är att man då får ett referensmaterial som man kan gå tillbaka till, läsa igen och på så sätt nöta in kunskap över tid. Hjärnforskningen visar istället att den största vinsten med att anteckna handlar om att vi samtidigt programmerar hjärnan. Vi skulle alltså kunna kasta våra anteckningar i papperskorgen på väg ut ur mötesrummet, eftersom vi då redan har dragit nytta av vinsten med att anteckna. Men för att det ska fungera behöver det som sagt ske för hand, via penna och papper.

Man tror att det handlar om att handens rörelser bidrar till programmeringen. Men också om att vi tar noteringar på olika sätt när vi gör det på papper jämfört med digitala enheter. Metodvalet får stor påverkan på hur mycket vi minns efter ett möte eller föredrag.

För hand tecknar vi ner utvalda nyckelord, ritar modeller och drar streck för att illustrera samband. Forskarna kallar detta – när vi försöker se och förstå koncept under tiden vi skriver och ritar – för att ”avkoda”. När vi skriver på digitala enheter gör vi istället så kallade ”transkript” och skriver ned så mycket som möjligt av allt vi hör, enbart i löpande text.

I en färsk studie vid Princetown University lät forskare studenter lyssna på föredrag och ta anteckningar på olika sätt: med penna och papper, på tangentbord eller surfplatta. När man efter föredragen höll förhör såg man att studenterna presterade relativt lika när det gällde att minnas och återge fakta, exempelvis årtal. 

Men när det kom till det man kallar konceptuell kunskap, till exempel att kunna förklara skillnaden mellan två olika system eller teorier, presterade de som hade antecknat digitalt betydligt sämre. Forskarna menar att detta främst beror på att vi alltså antecknar på olika sätt när vi gör det för hand respektive digitalt.

Att ta anteckningar vid möten handlar också om att kommunicera med varandra. Som föreläsare kunde man tidigare lära sig vad de som lyssnade tyckte var intressant genom att se vid vilka tillfällen de greppade sina pennor och noterade saker i sina anteckningsböcker. Idag är det svårt att få motsvarande kvitto.

Som föreläsare får man också ofta frågan om man kommer att skicka ut sina bilder efteråt, eller om åhörarna ”måste” ta egna anteckningar. Det om något är ett tydligt bevis på att många inte har förstått den stora vinsten med att ta anteckningar, nämligen att det är genom aktiviteten i sig som vi fångar och programmerar in viktig kunskap i hjärnans långtidsminne.

Genom att anteckna kommunicerar vi också att vi är intresserade av den vi lyssnar på och det som denne pratar om. Själv pratar jag ofta om att möten är som dans, som kräver en aktiv insats av alla – också mötets deltagare. Fler sätt på hur man som enskild deltagare kan bidra till bättre möten återkommer jag till i nästa avsnitt av Mötets psykologi. Väl mött.

Jörgen Dyssvold driver mötesbyrån Herr Omar. Han är mötesstrateg/-designer med nära 20 år i branschen, bland annat som mötesexpert inom Regeringskansliet där han utvecklade och genomförde större möten för närings- och utrikesdepartementet.

MotescoachenJorgen Dyssvold