Lek i offentliga rummet behöver bli tillåten och permanent
Under årets Almedalsvecka bjöd Bentigo in ett gäng från näringsliv, politik och organisationer för en samtalspicknick där vi diskuterade Staden som lekplats. Den var en del av serien Bentigo CityTalks där vi i grupp utforskar vad som gör städer hållbara ur olika perspektiv.
Formatet är utvecklat av Bentigo och kallas Talkathon. Det är en tillfällig tankesmedja där spelkort med exempel och påståenden blir underlag till samtal. Den här gången blev det en solig samtalspicknick med glass i trädgården hos Wcreate, ett co-workingställe i centrala Visby och partner till Bentigo.
Fler bilder hittar du i galleriet på bentigo.com/citytalks-lekplatser.
De viktigaste slutsatserna var att lek i det offentliga rummet behöver bli mer tillåten. Platser och installationer för lek behöver bli permanenta och gärna skapas av eller i samarbete med människor som lever i anslutning till det. När man lyckas med det kan leken bidra till förbättrad sammanhållning, livskvalitet och hälsa.
På många platser är det förbjudet att leka
Till att börja med diskuterade vi vilka platser i staden som är öppna för lek. Gator, torg, parker eller skogsområden och nöjesfält är naturliga lekplatser. Kontor, bibliotek eller ett tak kan vara det. Tunnelbanan och tågstationen borde erbjuda lek men gör det inte. På många platser där vi lekte som barn, exempelvis tunnelbanan, är det idag förbjudet att leka.
Vår stadsplanerartradition begränsar
En anledning till att vi ser ganska begränsat av nya lek- och aktivitetsplatser i stadsrummet är att vi har en stadsplanerartradition. Det är några få som planerar stadens ytor för de andra att sedan åtnjuta. Det här bidrar till en passivitet där få ansöker om tillstånd eller tillgång till ytor trots att det i Sverige är hyfsat lätt att få det när man väl söker.
Och om någon tar initiativ till spontan lek på allmän plats blir det ofta ifrågasatt. Andra kommer fram för att ifrågasätta om man har rätt till platsen eller påpeka att man stör. Det märkliga är att när någon istället tar gatan i anspråk för att spela eller sjunga är det mer accepterat, trots att det ju många gånger stör mer genom att både blockera yta och låta.
Någon föreslog att man skulle rita upp en yta på Drottninggatan i Stockholm där man tydligt anger att ”här får du leka”, för att bidra till att göra leken socialt accepterad och som ett experiment för att se vad som händer om man uppmuntrar till lek.
Analogt och spel skapar aktivitet
Det fysiska eller analoga är mer lättillgängligt än det digitala. Men mest troligt kommer vi att få se många kombinationer av fysiskt och digitalt, som i Pokemon Go eller projektet Hello Lamp Post, där objekt som papperskorgar och parkbänkar i det offentliga rummet fick egen identitet och kunde berätta historier via människors telefoner och hörlurar.
Vi hade flera exempel som handlar om att man bygger upp spel i stadsrummet, t ex från Trafalgar Square i London där man 2016 byggde upp ett jättelikt monopol. Flera i gruppen hade erfarenhet av detta och berättade att det är förvånansvärt hur många som stannar upp och använder sådana spel. Designen är avgörande och någon hade erfarenheten att ”ju tokigare, desto bättre” är det som gäller. Men också det enkla kan göra skillnad. Någon berättade om hur man i en lång tråkig korridor på Arlanda hade ritat upp en ”hoppa hage” och att den faktiskt användes.
Design för goda beteenden
Några exempel handlade om att belöna goda beteenden, exempelvis i Amsterdam där den som lämnar in sorterat skräp belönas med en lokal valuta som de kan använda för att köpa varor och tjänster hos lokala företag. Gruppen tyckte att det här var bra exempel på när man ger knuffar i rätt riktning. Forskning inom psykologi har visat att den slumpmässiga och direkta belöningen är den som fungerar allra bäst.
Framgångsrikt att involvera medborgare
Harare Parkbench Grandmas är ett projekt där äldre damer fick en snabbutbildning i samtalsterapi och en speciell pin. De gick varje dag ut i Harare och satte sig på parkbänkar där de bjöd in den som mådde dåligt att sitta ner för en pratstund. Bakgrunden var att Zimbabwe hade få professionella terapeuter men en ökande mental ohälsa. Projektet är också ett utmärkt exempel på när en grupp medborgare, i detta fall resursen pensionärer, tas tillvara på ett bra sätt.
Gruppen blev lyriska över projektet och hade egna exempel på liknande. Ett handlade om att en präst i Uppsala släpade ut en gammal kyrkbänk i stadsrummet där han erbjöd samtal och bikt. Ett annat var Sigtuna Kommun som öppnat ett servicekontor i centrala Stockholm, för att kunna erbjuda samhällsservice till de många Sigtunabor som arbetar inne i Stockholm.
Flera initiativ i stil med dessa behövs. Frågan är bara vem som ska ta dem. När det offentliga gör det leder det oftast till debatt om det verkligen är deras uppgift. Gruppen tyckte att näringslivet här har en gyllene möjlighet att bidra till samhället genom att ta och finansiera den här typen av initiativ. Någon berättade om hur Google tillåter alla som jobbat ett år i företaget att lägga en femtedel av sin arbetstid på projekt som kan bidra till en bättre värld.
Medborgardeltagande och fristäder
Gruppen fick sedan ta ställning till ett första påstående om att medborgare snart kommer kunna bidra med egen arbetstid eller pengar för att nya gemensamma saker ska kunna bli av snabbare. Det var en ganska jämn fördelning mellan de som trodde att det blir så och inte. Nästa påstående var att vi kommer få se mer av fristäder eller kooperativa samhällen som danska Christiania i större städer. Där var majoriteten skeptiska. Någon menade att det kan bli så, men i en annan form. Det annorlunda blir trots allt mer accepterat för varje år som går.
Pop-up skogen på Times Square
Dagens sista exempel handlade om en pop-up skog på Times Square i New York. Det var en tillfällig skog som kunde förverkligas efter en lyckad crowdfunding-kampanj på Kickstarter och gjordes för att visa på naturens betydelse och erbjuda stressade storstadsmänniskor en meditativ oas. Alla i gruppen var positiva till projektet. Flera tyckte det var extra lyckat eftersom det var crowdfundat. Många tyckte dock det var tråkigt att den här typen av projekt blir mer som kampanjer och bara tillfälliga.
Gruppen enades efter en del diskussion om att crowdfundade och pop-up projekt kan vara bra och kanske en del av samhällsplaneringen – för att testa vad människor vill ha, är beredda att bidra till och kunna se vad som fungerar. Samtidigt behöver vi också mer permanenta ytor och installationer.
Att designa för lek kan bidra till hälsa och integration
Att leka behöver bli mer socialt accepterat och platser för lek bli fler. För att det ska bli verklighet måste lek på allmänna platser bli mer tillåtet, initiativ uppmuntras och samhället tydligt stötta och underlätta de initiativ som tas.
Att tillåta, designa för och bjuda in till lek och aktiviteter i stadsrummet kan bidra till mer fysisk aktivitet, högre livskvalitet, mer umgänge, spontana möten och att vi delar upplevelser med andra vilket i sin tur kan bidra till större förståelse och integration.
Det var de viktigaste slutsatserna från denna tillfälliga tankesmedja där Josef Conning (facilitator) från Augur, Rebecka Cedering Ångström från Ericsson, Pernilla Klüft från RISE, Fredrik Lindstål från Glad Stad, Kajsa Lindström från Beteendelabbet, Fredrik Öhrfelt från Augur, Katharina Paoli från A Win Win World, Gunilla Sunnros från Masterplan, Ulrika Engerstam från Folkuniversitet, Fredrik Tamm från Doublecheck och Jörgen Dyssvold från Bentigo deltog.
Vi kommer tillbaka med nya avsnitt av Bentigo CityTalks i Stockholm i höst, bl a på tema Staden som matplats och Staden som handelsplats. Följ gärna @bentigoco i sociala medier för uppdateringar. Kontakta jorgen[at]bentigo.com om du vill diskutera samarbete eller annat.
Om Bentigo och CityTalks
Bentigo CityTalks är en serie samtal där vi i grupp utforskar vad som gör städer och samhällen hållbara. Det genomförs enligt ett format kallat Talkathon – en tillfällig tankesmedja – och är utvecklat av Bentigo.
Detta Bentigo CityTalks om Staden som lekplats genomfördes hos och i samarbete med Wcreate i Visby den 4 juli 2018. Summeringen har gjorts av Jörgen Dyssvold för Bentigo och får spridas eller citeras så länge du hänvisar till källan. Bentigo vill rikta ett stort tack till Wcreate för gott värdskap och samarbete.
Bentigo erbjuder öppna workshops och samtal på olika teman och platser, inledningsvis i Stockholm. Vem som helst är välkommen att delta i våra mikroevent för att dela erfarenheter och idéer med andra som har samma intressen och passioner. Vi kallar det att kunskapsbonda.