Gästprofilen: Christian von Essen
Christian von Essen är frilansande skribent, föreläsare, författare och moderator.
Han driver Heja Framtiden, som är en podcast och plattform för framtidsfrågor. I dag är det ett eget litet mediehus, med nyhetsbrev, bokförlag, magasinproduktion, contentbyrå och talkshow.
Ditt bästa mötesminne?
− Jag var konferencier för Livsmedelsdagarna då man firade 60-årsjubileum i höstas. Det var ett intensivt program på Hotel Tylösand från onsdag eftermiddag till fredag lunch. Utan att annonsera det hade jag skrivit en egen låt om hur svårt det är att köpa mat utan att ”rösten i huvudet” säger att allting man väljer är fel. Det var en chansning att spela den framför 300 experter från det svenska matsystemet. Men det visade sig vara enormt uppskattat, och blev ett bevis på att man kan blanda in humor och musik även i seriösa sammanhang som detta. Låten tog jag med mig och byggde en egen föreställning med en blandning av föreläsning, standup och egenskriven musik.
Märkligaste mötesminnet?
− Jag var på en framtidskonferens utanför Stockholm där man körde flera olika spår parallellt, med bara temporära väggar emellan. Alla besökare fick hörlurar, och så rattade man in önskad föreläsning eller panel som på en radio. På sätt och vis var det en cool lösning, men så fort man tog av sig lurarna var det ganska deprimerande att se föreläsaren stå där framme och mumla i en sal full av tysta zombies. Vissa tyckte säkert att det var ett behagligt sätt att tillägna sig information i lugn och ro, men det dödade en stor del av dynamiken och interaktionen som trots allt gör det fysiska mötet så viktigt och spännande.
Om du fick en superkraft, vilken skulle du då vilja ha?
− Då skulle jag vilja ha förmågan att få deltagarna att gå hem och faktiskt göra det som mötet har uppmanat till. Alltför många möten och konferenser slutar med en gnutta inspiration och nätverkande – sen går man hem och fortsätter som om inget har hänt.
Bästa mötesmaten?
− Jag har generellt svårt för att stå och trycka i mig kladdiga wraps samtidigt som man ska nätverka – under senaste Almedalen var det av någon anledning mycket fokus på stora korvar med drypande tillbehör, som absolut inte gick att äta på ett värdigt sätt. Jag måste nog återkomma till Livsmedelsdagarna här igen, då Från Sverige stod för galamiddagen. Gemensam, pratvänlig plocktallrik till förrätt, och så regnbågsrygg till varmrätt och halländsk jordgubbsglass till efterrätt. Opretentiöst, svenskt och gott.