Jörgen förespråkar mer luft i agendan

Jörgen Dyssvold är Herr Omars kreativa ledare. Han skyller sitt stora intresse för möten på att han som barn hade utmaningar med att knäcka de sociala koderna, kombinerat med ett överdrivet stort intresse för allt som pågår människor emellan. Just nu jobbar Jörgen med årets trendrapport som släpps i början av mars. Vi passade på att ställa några frågor under en paus i det arbetet.

Du har ägnat hela ditt yrkesliv åt att förstå och utveckla möten. Vad tycker du är det viktigaste elementet i ett möte om det verkligen ska göra skillnad?

Det är i så fall att alla förstår syftet, vilket i sin tur kan bidra till att alla blir fullt närvarande – både kroppsligt och mentalt. När det är tydligt för alla inblandade varför vi möts och vad det ska leda till blir många fler delaktiga och engagerade. Det gör att deltagarna känner sig sedda och blir närvarande i nuet utan distraktioner.

Finns det något misstag du ofta ser att andra gör i mötesplanering, som du tycker borde undvikas?

Det vanligaste misstaget är att man lägger in för mycket kunskaps- och informationsförmedling, utan att deltagarna också behöver tid för reflektion och pauser för återhämtning. Många möten blir därför som en flera timmar lång föreläsning utan andrum. Deltagarna behöver få tid att ”smälta” information, ställa förståelsefrågor och interagera med varandra. När man slarvar med det blir mycket av det som förmedlas rent svinn och deltagarna blir mentalt slutkörda.

Hur hittar du inspiration när du ska skapa något nytt, vare sig det gäller ett eventupplägg eller en kreativ workshop?

Jag hittar ofta inspiration utanför mötesbranschen – i film, musik, scenkonst eller naturen. Ett bra möte är som en berättelse med en början, ett klimax och ett slut. Jag kan gå en runda i skogen och få en idé om hur deltagarna ska känna sig när de lämnar ett event, eller kanske se en teaterföreställning som får mig att tänka på hur man gör en presentation i samma format som en pjäs. Dessutom hittar jag mycket inspiration i människor. Att observera hur vi beter oss i grupp – när vi blir uttråkade, engagerade eller förvånade – ger mig viktiga ledtrådar till hur jag kan och bör designa upplevelser som kan bli betydligt mer relevanta och levande.