Möten och event i det nya normala
Efter nära ett och ett halvt år ser vi ut att kunna få många av våra friheter tillbaka i höst. Det innebär att vi åter kan börja göra saker på det sätt vi vill och inte som vi måste. Men att tro att livet återgår till så som det var före pandemin är att lura sig själv. Nya värderingar och att vad vi vill och får är lika starka som vad vi kan kommer ha en stor påverkan på hur det nya normala blir.
Äntligen! Det blev ett undantagstillstånd på 477 dagar. I alla fall om man är positiv och ser den 1 juli 2021 som dagen då vi fick tillbaka stora delar av de friheter pandemin hindrat oss från att utöva. Nu väntar en sommar med hemester. Några kanske gör en utlandsresa med sitt nya covidpass. För andra blir sommaren en väntan på att få i sig sina båda covidvaccinationer.
Sen kommer hösten och vad ska man då tro om den? Några larmar om risken för en fjärde våg. Sett till vilken vaccinationsvilja svenskarna visat så får man nog se den risken som rätt liten. Pandemin kommer så småningom att övergå till att klassas som en endemi, i sällskap med sjukdomar som vattkoppor och kikhosta. Då och då kommer lokala utbrott att uppstå men som vården och medicinen kan hantera.
Men även om pandemin nu är över snart så kommer vi att få leva med effekterna av den under en lång tid framåt. I vissa fall kanske för alltid. Ett kollektivt och globalt paradigmskifte som det pandemin varit exempel på gör nämligen något med oss människor.
Vi har lärt oss att hantera videomöten och gått från teknikrädda och blyga till nu blivit hyfsat bekväma med att visa upp oss i videoformat. Vi har fruktat döden och lärt oss uppskatta de små sakerna i livet. Vi har insett värdet av att få mötas och socialt interagera med andra människor, det vi ju till stor del är designade för.
Det mesta talar för att vi får uppleva en höst med en återgång till många fysiska möten, event och andra sammankomster. Det som är mer intressant är att se vad som händer sen, under nästa år.
Jag brukar prata om att vi alltid glömmer myggen och bromsarna när vi längtar efter sommaren. På samma sätt är det nu. När vi saknar kvällarna på dansgolvet glömmer vi lätt alla de mindre angenäma kroppsdofterna och alla fulla människor som knuffas, gör konstiga läten och säger korkade saker. När vi saknar dagarna på kontoret eller de fysiska mötena glömmer vi lätt alla timmar av resor som de krävde.
I denna förhoppningsvis ljuva sommartid tänkte jag därför dela med mig av några tankar som jag tror kan vara viktiga att ha med sig, inför höstens möten och event. Det alldeles oavsett om du är en arrangör av, deltagare i, eller kanske har en anläggning som hyr ut rum för möten och event.
Vi behöver sluta prata om digitala deltagare
Det är inte deltagarna som är digitala, utan de verktyg och plattformar som gör det möjligt att ta del i aktiviteter eller av upplevelser på distans. Det finns bara deltagare. Punkt. I vissa fall är de på plats fysiskt, i andra fall på distans, och i de flesta fall nu framåt kommer det vara kombinationer av dessa.
Lura dig inte av hur hösten blir
Många av alla möten och event som sker i höst är uppskjutna från förra året och i år. Då man inte kunnat avboka kostnadsfritt och många arrangörer inte velat ”riva av plåstret” har man flyttat fram och flyttat fram igen. Vad som sen blir av och hur många som kommer att delta i höstens samlingar återstår dock att se.
Av nostalgiska skäl kommer vi också gå tillbaka till fysiska möten och event. Men i eftertankens kranka blekhet kommer vi fundera på om det verkligen var så bra som vi ville minnas, om det är värt alla resorna, tiden man är borta från familjen och annat som krävs för att synkronisera så att flera kroppar är på samma fysiska plats vid samma tillfälle. Kanhända så längtar vi då tillbaka till videomöten och föredrar dem, men denna gång av egen fri vilja.
Det finns fler än två sätt att delta
Innan pandemin deltog man individuellt på plats. Mest för att det var det enda som erbjöds. Under pandemin har det varit individuellt på distans och av samma skäl, att det varit det enda möjliga. Men när det åter blir möjligt att mötas kanske det blir i mindre grupp, som deltar i ett större event tillsammans på distans exempelvis i ett mötesrum på det egna kontoret. På Herr Omar designar vi redan möten och event som erbjuder hela fem olika sätt att delta i.
Att delta på distans blir ett hygienkrav
Det finns inget självändamål i att arrangera möten och event. Om man inte får in deltagare så blir det inget resultat. För den som vill locka många deltagare är det därför klokt att erbjuda möjlighet att delta på distans, åtminstone i delar av programmet.
Vi kanske kan. Men vill och får vi?
Många pratar om att allt kommer bli ganska som vanligt igen, eftersom vi människor älskar att mötas och göra saker tillsammans. Men, det finns ju mängder av saker vi älskar men ändå inte ägnar oss åt hela tiden. Vi kommer att kunna mötas fysiskt igen i höst eller nästa år. Men vill vi, sett till den tid det kräver och den klimatbelastning resorna innebär? Och om vi vill – får vi? Mest troligt kommer chefen säga okej till att delta i den där konferensen du vill gå på, men inte till att du också ska boka flyg, hotell eller vara borta en hel vecka från jobbet.
Nya vanor
Sen kommer vi till det här med beteendeförändringar som beror på att människor ändrat många värderingar och önskningar under pandemin. Nedan kommer några exempel.
Femton minuter är den nya timmen
För de flesta är tid idag mer värdefullt än pengar. Ett event är aldrig gratis, eftersom det kräver en investering i tid. Att investera ett par timmar är dubbelt så mycket som en timme. Under pandemin har möten och event digitaliserats i expressfart, men också blivit kortare i längd. Det har uppskattats och kommer bli bestående. Räkna alltså med betydligt färre heldagskonferenser.
Ute är det nya inne
Vi har fått en ny relation till ute, inne och årstiderna. Tidigare frös vi i augusti. I vinter kunde vi äta lunch sittande på en uteservering i minusgrader. Många badar numera ute året runt och har lärt sig föredra kungsledsvandring framför weekend i London. Det här kommer också vara bestående. Inte hos alla, men hos tillräckligt många för att det tydligt ska märkas och finnas marknad för en hel massa nya tjänster och produkter.
Det lilla är nya stora
Vem saknar egentligen att behöva samsas med tusentals andra på en fotbollsmatch, festival eller konsert? Jag är övertygad om att det finns en rätt stor grupp unga vuxna och hängivna fans som gör det. Men en kanske ännu större grupp sam ibland slarvigt kallas ”vanliga människor” saknar det inte. De kommer istället prioritera det lilla eller lokala. Särskilt i det nya normala, där man kan ta del av det stora i mindre grupp och på distans – exempelvis gå på opera på Metropolitan med vännerna, hemma i det egna vardagsrummet.