En hållbar kunskapsstad kräver nya samtalsplatser
Kunskap och bildning är förutsättningar för att skapa en socialt hållbar stad och den behöver vara tillgänglig för alla. Idag saknas det platser där människor med olika perspektiv kan mötas. Synen på lärande behöver också ändras, så att man lägger lika stort fokus på reflektion, samtal och validering som på själva informationsintaget. Det var några av en mängd slutsatser som deltagarna i samtalet om den hållbara kunskapsstaden kom fram till.
I det nionde avsnittet av Bentigo CityTalks utforskade vi den hållbara kunskapsstaden. Det gjorde vi under ett samtal i sällskapsspelsformat som denna gång ägde rum hos och i samarbete med WeWork Stockholm.
Deltog i samtalet gjorde Erika Tanos, innovationsantropolog och vice ordförande i Nordic Bildung, Ulrika Engerstedt, ämnesansvarig och omvärldsanalytiker, Folkuniversitetet, Sven Ostner, affärsområdeschef och arkitekt, ÅWL Arkitekter, David Norman, processledare, Storsthlm, Magnus Aschan, journalist och grundare av Teknikministeriet och Ali Osman, docent i pedagogik vid Stockholms Universitet.
Kunskapsstaden består av platser och möten mellan människor
Kvällens första fråga handlade om vad man associerar med begreppet kunskapsstad. En deltagare svarade att det är en plats för möten mellan människor och där man kan utbyta kunskap och lära av varandra. En annan menade att vi behöver problematisera mer kring kunskap som begrepp, eftersom många har svårt att förstå vad kunskap egentligen är. Alla höll med om att en hållbar kunskapsstad mest handlar om platsen, om sociala utrymmen och om att skapa möten mellan människor.
Gruppen fick sedan reflektera kring om det behövs en eller flera platser för lärande, alltså enbart traditionella läroinstitutioner som skolan eller även mer informella läroplatser. Alla var eniga om att en hållbar kunskapsstad behöver erbjuda många olika platser och situationer för lärande. Idag finns det dock många homogena ”bubblor”. Det arrangeras en hel del kunskapsevent men på ett sätt och på ställen som gör att inte alla får kännedom om dem eller känner sig välkomna att delta.
En hållbar kunskapsstad måste vara präglad av en viss kultur
Sociala normer påverkar människors möjligheter till att få tillgång till ny kunskap, exempelvis att man fått tillgång till verktygen som gör att man kan lära sig. En hållbar kunskapsstad måste vara präglad av en viss kultur med bland annat nyfikenhet och inte för mycket tävlan. Önskan om att söka ny kunskap ligger också högre upp på behovstrappan och är något man ägnar sig åt först när basbehov som bostad, kost, sysselsättning och inkomst är tillgodosedda.
När gruppen kom att diskutera om Stockholm kan anses vara en hållbar kunskapsstad så berättade någon att det kan vara svårt att komma in i nya sociala sammanhang här. Det kan vara extra tufft för exempelvis nyanlända och är en faktor som försvårar integration.
Flera bygger upp kunskapströsklar som exkluderar
Många grupper pratar gärna om att man håller öppet för alla men agerar på ett annat sätt. Genom att kräva vissa förkunskaper och använda olika förkortningar och termer så bygger man trösklar som exkluderar. Det kan vara medvetet eller omedvetet. När det kommer till kritan så föredrar de flesta att mötas och umgås med ”andra som är som jag”.
Men för att få tillgång till lärande och kunskap behöver också individen våga utmana sig själv, lämna sin komfortzon och själv söka sig till nya sammanhang. Det är oavsett om det handlar om att besöka en annan stadsdel eller delta i ett helt nytt forum. Faktum är att vi utsätts för lärande bara vi lämnar hemmet.
Idag finns det inte bara fysiska utan också digitala stammar. Det handlar om grupper på Facebook, communitys och annat där människor som har något gemensamt kan kommunicera och kanske utbyta kunskap med varandra.
Många grupper lider av olika grader av bildningskomplex
I forskning har man tittat på hur förhållandet mellan utbildningsnivå och benägenhet att rösta på populistiska eller missnöjespartier ser ut på olika orter. Man har sett ett samband men att det i första hand inte beror på upplevd brist på jobb eller rädsla för främlingar. Istället upplever man att staten har abdikerat. Människor där har jobb och betalar skatt, men upplever inte att de får den service de betalar för utan får ändå lösa mycket på egen hand. Det gör att man känner sig dubbelbeskattad vilket är en stor grund för missnöje och som kan leda till att man stödjer nya politiska partier eller rörelser.
Hos många finns det också en attityd av att man är trött på att tvingas rätta sig efter beslut tagna av en bildad överklass i storstäder. Retoriken hos ledarna för populistiska rörelser handlar därför om att måla upp en bild av att man inte är en del av det så kallade etablissemanget. Ett sätt att minska grogrunden för populism skulle kunna vara att ge fler medborgare tillgång till bildning.
Klass och ursprung har en stark påverkan på skolval, studieval, yrkesval och utbildningsnivå. Det finns exempelvis många med bokstavsdiagnoser även i Djursholm, men trots det pluggar nästan alla därifrån på Handelshögskolan.
Samtal i sällskapsspelsformat.
En skola för hipsters
Kvällens första konkreta exempel handlade om Brooklyn Brainery i New York, ofta beskriven som en skola för hipsters. Den grundades av ett par understimulerade lärare som hyrde klassrum som stod tomma på kvällar och helger för att där driva studiecirklar. Medlemmar kan önska vilka kurser de vill gå och rösta på andras förslag. De förslag som får mest röster planerar och genomför man sedan.
Också i Sverige finns det många skolutrymmen som står tomma under vissa timmar och dagar. Lokaler finns också på andra ställen i staden, exempelvis mötesrum på företag och hotell. Flera platser skulle också kunna användas för omvänd utbildning, alltså att man läser eller lyssnar på egen hand och möter sedan andra för att reflektera, diskutera och dela kunskapen med varandra.
Ett exempel på alternativa platser för lärande är Dramaten, som arrangerat en serie kunskapsföreställningar under namnet Performance Lectures. Någon i gruppen presenterade också idén om att ha speciella tunnelbanevagnar som skulle kunna fungera som rum för lärande och kunskapsdelning.
Det skulle finnas många fördelar med fler delade platser för lärande. Gymnasieskolan och vuxenskolan skulle exempelvis kunna ha många samordningsvinster om de hade delade lokaler.
Folkbildningen har blivit institutionaliserad.
Infrastrukturen för lärande och kunskapsdelning finns egentligen redan idag genom studieförbund och liknande. Problemet är bara att folkbildningen har blivit institutionaliserad med mycket byråkrati, krångliga ansökningsförfaranden och andra onödiga trösklar som gör att många inte söker sig dit.
Det finns flera goda exempel på hur man kombinerar lärande med annan verksamhet, exempelvis hos SFI-hantverkstaden Livstycket i Tensta, genom kombinerad språkträning och matlagning hos Yallatrappan i Malmö eller språkträning och cykelmek på Cykelcaféet.
Bildning behöver bli mer av ett individuellt ansvar
Ansvaret för människors lärande har alltmer flyttats över på samhället och institutioner. Men bildning och kunskap behöver bli mer av ett individuellt ansvar. Samhällets och institutionernas fokus bör vara att se till att lärande finns lätt tillgängligt, med låga trösklar och utan diskriminerande behörighetskrav för alla människor som vill bilda eller utbilda sig.
Samhället och demokratin mår bra av bildade medborgare
Under många år har det också utvecklats en instrumentell syn på utbildning och kunskap. Den gängse normen har varit att alla ska få tillgång till en utbildning till ett yrke som gör att fler kan jobba och betala skatt. Men människor behöver också kunskap om samhälle, demokrati, system och strukturer för att kunna bli och agera som goda samhällsmedborgare.
En av deltagarna hade varit på ett event som arrangerades av LärOlika. De samlar människor med olika erfarenheter, perspektiv och utmaningar till kurser där man lär av varandra och skapar nätverk med människor från olika delar av samhället. Det är exempel på ett bra initiativ för att skapa mångfald i lärandet. Som man tidigare diskuterade är det annars ganska homogena grupper som möts vid seminarier, event, studiecirklar och annat.
Skapa mer utrymme för reflektion
Nästa spaning handlade om att hjärnforskarna är eniga om att ny kunskap inte uppstår genom informationsintag, utan först då man tillsammans med andra reflekterar och ska försöka återge vad man uppfattat av informationen man tagit in. Trots det fokuserar nästan all utbildning till största del på intankningen och väldigt lite på uttankningen.
Det här ser man också vid konferenser där tiden för att ställa frågor, diskutera och reflektera, inne i eller utanför mötesrummet, ges minimalt med programtid. Istället försöker man klämma in så mycket information som det bara är möjligt.
Hjärnan, hjärtat och handen behöver vara med
En deltagare berättade att man behöver få med hjärnan, hjärtat och handen i utbildningen. Det gjorde man vid ett event i Ukraina nyligen och där temat var tillit. Där fick deltagarna först prova på tillit genom att med ögonbindel i par mata varandra med olika saker. Sedan fick de beskriva hur de upplevde tillit med hjälp av bilder och symboler. Först därefter startade den teoretiska genomgången av hur tillit fungerar.
Vi har de senaste årtiondena fått enormt mycket ny kunskap om hur hjärnan och lärandet fungerar. Trots det är det mesta av undervisning och utbildning organiserad på samma sätt som för femtio eller hundra år sedan. Det håller inte. Vi behöver hitta nya sätt att organisera detta på och samtidigt göra undervisningen mer levande.
En viktig del av lärandet är också det som man kallar validering. Validering handlar om att man får redovisa vad man lärt sig för att få bekräftelse på om man förstått det rätt eller för att sprida kunskapen vidare. Idag saknas både platser och situationer för att utöva validering av kunskaper.
Vi behöver av en ny typ av lägereld att samlas kring
Vi har under årtusenden samlats vid lägerelden för att berätta historier för varandra och på så sätt dela kunskap och erfarenheter över generationsgränser. Radion och tv:n ersatte så småningom lägerelden och idag saknar vi forum där vi möts över generationsgränserna. Gruppen diskuterade hur man skulle kunna skapa en ny typ av lägereld att samlas kring.
När vi möts fysiskt visar vi större respekt för varandra. På internet blir det snabbt en tävling om vem som har rätt. Men när vi möts är vi mer öppna, nyfikna och benägna att lära av varandra. Det vinner alla på. Mer information leder alltid till ökad kunskap som i sin tur leder till högre bildning.
Flera museer har under senare åren utvecklat sin verksamhet till att vara mer involverande. Det genom att man får prova på eller diskutera saker, kan fördjupa sig på det man är mest intresserad av och annat.
Det saknas platser som skapar möten mellan olika perspektiv
Det saknas också platser och situationer som skapar möten mellan människor med olika perspektiv. Mycket i samhället drivs idag av hat och konflikt. Fler möten och samtal mellan människor från olika samhällsgrupper skulle kunna bidra till att minska detta. Det är också många idag som söker en ny och större mening, något som fler samtal och möten också skulle kunna bidra till.
På problemskolor och i många grupper är kunskap och utbildning idag inte status. Det behöver vi ändra på. Många som befinner sig där har en idé om att de är ”körda” och inte har samma förutsättningar som andra att kunna skaffa sig en bra utbildning. För att ändra på detta krävs att man ändrar på människors identitet, vilket är en stor sak. Det är något som sker gradvis och ofta uppfattas som utmanande eller provocerande av andra i personens omgivning, när någon ”bryter sig loss” från den grupp man tidigare tillhört.
Fångar och åklagare i samma skolbänk
Gruppen fick ta del av ett exempel från USA och som handlade om att man samlar fångar och åklagare i samma klassrum för att de tillsammans ska prata juridik och lära sig av varandras erfarenheter. Projektet har sporrat flera ex-fångar att skaffa en akademisk utbildning efter muck. Deltagarna var överens om att det överlag behövs fler förebilder som kan motivera andra i olika grupper att vilja och våga utbilda sig.
Blir det möjligt att programmera hjärnan med ny kunskap?
Deltagarna fick ta ställning till ett påstående som handlade om att vi om några årtionden skulle kunna programmera hjärnan med ny kunskap, utan att ta vägen via lärande. Ett par deltagare var öppna för att det kunde bli så medan majoriteten hade svårt se att detta skulle bli möjligt.
Lärande handlar lika mycket om ut- som intankning
Under summeringen valde flera av deltagarna att lyfta fram behovet av fler forum och platser där vi kan validera kunskap och interagera med varandra. Idag handlar det mesta inom bildning, utbildning och lärande om intankning. Men om vi ska få det att fungera krävs lika mycket utrymme för uttankning.
Fler människor måste också våga lämna komfortzonen som kan vara både geografisk eller (socialt) gruppmässig. Vi behöver också hitta sätt att låta positiva saker få lika mycket uppmärksamhet som negativa och en av deltagarna tipsade om ”Sveriges mest positiva Facebookgrupp” som jobbar med att skapa spridning för fler positiva nyheter.
Summering: Vi behöver en ny syn på lärande och bildning
Sammantaget enades gruppen om att kunskap och bildning är förutsättningar för att skapa en socialt hållbar stad. Den behöver vara tillgänglig för alla, med låga trösklar och i olika format. Framför allt saknas det idag platser och situationer där människor med olika perspektiv kan mötas för att validera eller dela kunskap och erfarenheter med varandra. Synen på lärande behöver också ändras så att det kommer att handla lika mycket om reflektion, samtal och validering som om själva informationsintaget i sig.
Samtalet leddes av Josef Conning som är specialiserad på samhällsutveckling hos Augur och dokumenterades av Jörgen Dyssvold och Sandra Wiaderny från Bentigo.
Om Bentigo och CityTalks
Bentigo CityTalks är en serie samtal i sällskapsspelsformat där vi i grupp utforskar vad som gör städer och samhällen hållbara. Bentigo erbjuder öppna workshops och samtal på olika teman och platser. Vem som helst är välkommen att delta i våra mikroevent för att dela erfarenheter och idéer med andra som har samma intressen och passioner. Vi kallar det att kunskapsbonda.