Vårt antingen-eller-tänkande kan leda oss vilse

Vi människor verkar låsta vid att det bara är ett av två eller flera tänkbara scenarion som kan bli det dominerande. Just nu diskuteras det flitigt om de som kan också ska få jobba hemifrån eller ”tvingas” in till kontoret. Vi återkommer till det. En annan debatt handlar om möten är bäst när de är digitala eller fysiska. Svaret på frågor som handlar om ifall det blir på det ena eller andra sättet bör nästan alltid besvaras med att det beror på. I nästan alla fall blir det en kombination – eller något helt nytt som vi inte kan förutse.

—

Låt oss börja med diskussionen om var det kommer att bli vanligast att jobba. Det mesta talar för att det blir en blandning mellan kontoret och hemma. Men vi kommer också att arbeta på en rad andra platser, exempelvis caféer, bibliotek och co-working-ställen. Vilken miljö som lämpar sig bäst beror på vad det är du vill få gjort. Djuparbete – som att läsa eller skriva rapporter – gör vi bäst där vi får arbeta ostört. För många är det i hemmet. Dock inte om du är ung och bor trångt, eller kanske om du har många barn hemma som pockar på din uppmärksamhet. Då vill du i stället arbeta fokuserat i en ostörd miljö på kontoret. Om du ska vara kreativ på egen hand visar forskningen att ett café är en bra plats att vara på. Om ni däremot ska vara kreativa i grupp är det lämpligt att samlas fysiskt, på kontoret eller kanske på en mötesanläggning.

Nya forskningsstudier visar att medarbetare blir mer nöjda om de emellanåt får möjlighet att jobba hemifrån. Men det gäller bara upp till runt femton timmar per vecka. När det blir mer än så börjar många uppleva negativa saker så som utanförskap och ensamhet. Under pandemin vittnade många om att de älskade att jobba hemifrån på heltid och har senare uttryckt att de vill kunna göra det också i fortsättningen. Dock har flera forskningsstudier visat att även de som gillade att jobba hemifrån har fått en sämre psykisk hälsa under pandemin. Forskarna tror att förklaringen är att vi, åtminstone några dagar per vecka, mår bra av att utsättas för det kompromissande och hänsynstagande som vi utsätts för på en gemensam arbetsplats. Eftersom arbetsgivare också har ett arbetsmiljöansvar verkar det därför mindre lyckat att ge medarbetare full valfrihet i arbetsplatsfrågan. Av rena hälsoskäl kan det alltså vara bra att medarbetarna ”tvingas” komma in till kontoret några dagar per vecka. Även de som uttrycker att de helst jobbar hemma.

Även inom vår profession, event och möten, har det länge diskuterats om framtidens sammankomster bör och därför kommer att bli fysiska eller digitala. Coronapandemin som digitaliserade event och möten i expressfart har gjort den frågan superaktuell. Men, hand upp du som hoppas att framtiden kommer bestå av att enbart kunna delta i möten och liknande aktiviteter på distans. Eller längtar du kanske tillbaka till en tillvaro med enbart timslånga fysiska möten som kräver långa resor? Självklart kommer vi att både vilja och kunna ses både fysiskt och digitalt också i framtiden. Vissa typer av aktiviteter, exempelvis workshopande, gör vi bäst om vi kan samlas fysiskt. Annat, som avstämningsmöten eller att lyssna på föreläsningar, går alldeles utmärkt att göra på distans. Ibland fungerar det att kombinera fysiska och distansdeltagare, exempelvis när det som sker främst pågår på en scen. Andra gånger leder det till ojämlikhet, exempelvis vid idéarbete eller inslag av förhandling.

Att vi alla till vardags går runt och frågar oss om framtiden kommer att bli mest på det ena eller andra sättet är måhända inte så farligt. Värre blir det när arbetsgivare, politiker och andra beslutsfattare gör samma sak. Risken är då överhängande att de förbereder sig, sina företag, våra samhällen och annat för en framtid anpassad enbart för ett scenario. Kanske fattar de beslut baserat på det de själva är vana vid eller föredrar. Det finns också en fara i att klumpa ihop saker, exempelvis alla de aktiviteter vi tidigare gjorde på kontor, och utgå ifrån att alla dessa görs bäst på det ena eller andra sättet – eller stället. Det beror som sagt på vad som ska uträttas och av vem. Dessutom är det – som vi var inne på tidigare – inte alltid att det som känns bäst också är bäst.